Habo kyrka fick sitt nuvarande utseende år 1723.
Den är unik i det att den i arkitekturen liknar en
katedral, men är byggd helt i trä. Till formen är
den en basilika, med ett högt mittskepp och två
lägre sidoskepp.

Kyrkans arkitektur speglar det klassamhälle som
fanns i Sverige på 1700-talet. De sex små loger,
som finns på båda sidor av altaret, kallas för
herrskapsstolarna. Där satt socknens godsägare,
och de hade till och med en egen ingång i kyrkan.

I de vanliga bänkarna satt bönderna, med torparna
längst bak. På läktarna, som går runt hela kyrkan,
satt drängarna och pigorna. Under orgelläktaren
finns den så kallade torparläktaren, där präst-
gårdens torpare fick sitta.

Kyrkan målades år 1741-1743 av två Jönköpings-
målare, Johan Kinnerius och Johan Christian 
Peterson. Målningarna illustrerar Luthers katekes-
en sammanfattning av den kristna läran, som
alla skulle kunna utantill på den tiden.

På sidoväggarna finns Tio Guds bud, och i taket
under läktaren kan man se Trosbekännelsen,
medan det på väggarna ovanför läktaren finns
målningar till Fader Vår.

Dopfunten i sandsten är det äldsta föremålet i 
kyrkan, från mitten av 1200-talet. Stensakristian,
till vänster om altaret, är numera ett andaktsrum
för enskild bön. Det är den äldsta delen av kyrkan,
och är från medeltiden. Det är också den enda delen
av kyrkan som är byggd i sten. Där fanns några
medeltida inventarier, bl.a tio helgonbilder i trä.

Altaret, som är från 1300-talet, är gjort av sandsten.
När kyrkan byggdes om 1716, hittades en relikask
i altaret. I den fanns ett stycke pergament, där det
stod att altaret invigts av biskop Sigge, som var
biskop i Skara i mitten av 1300-talet.

Källa: 
Habo kyrka, en beskrivning i ord och bild.